Stilla veckan

Från A till Ö - Ordlista

Stilla veckan är den vecka som föregår påsken. Under stilla veckan koncentrerar sig de kristna på att minnas Jesu lidande. Det är en urgammal tradition inom den kristna kyrkan att fira stilla veckan. I Jerusalem firades den redan på 300-talet. Inom den kristna traditionen i väst utvecklades traditionen att fira stilla veckan lite senare. Under varje dag i veckan samlas man för att följa händelserna i Kristi lidandes historia eller passionshistorien.

Passionshistorien är vanligtvis indelad i sex akter, som man predikade ur i gudstjänsterna under stilla veckans dagar. Dessa tillfällen har kallats aktpredikningar. Man kan fortfarande använda akterna men i den nuvarande Evangelieboken finns det istället för dem avsnitt ur Lukas, Johannes och Matteus evangelier.

Nu för tiden har det blivit populärt med olika slags passionspel. Via Dolorosa- eller Via Crucis-föreställningar visar man Kristi lidandes väg i form av drama. På många orter har man också börjat hålla korsvägsandakter. Vid dessa stannar man upp och ber och mediterar inför bilder som föreställer olika skeenden i Kristi lidandes väg. Enligt gammal tradition är det vanligtvis 14 bilder.

Stilla veckans torsdag kallas skärtorsdag. Det är den dag då den heliga nattvarden instiftades. På skärtorsdagens kväll firas mässa, dvs. nattvardsgudstjänst, i församlingarna. På skärtorsdagens kväll börjar en tre dagar lång festtid, triduum, som sträcker sig till påskdagens kväll. Denna korsets och uppståndelsens påsk är kyrkoårets centrum. Dagen efter skärtorsdagen är långfredagen, dagen då Kristus korsfästes, dog och begravdes.

Långfredagens gudstjänst är enkel. I många församlingar sjunger man psalmerna utan ackompanjemang av orgeln och man ringer inte heller i kyrkklockorna. Man utför inga sakrament eller andra kyrkliga förrättningar på långfredagen eller på den efterföljande stilla lördagen, då den liturgiska färgen är svart, sorgens och dödens färg.